I'll keep you in my dreams til I can bring you home with me

Självförtroendet har fått sig en rejäl törn och fan vad ledsen jag är att jag inrett klarade provet.
I ärlighetens namn så är jag rätt van vid att ständigt fÅ kämpa för att få mitt liv att fungera så varför skulle det vara annorlunda nu.
Det ska finnas någon till allt ;)
Jag ligger nu helt utslag i soffan efter två timmar brottning! Jävlar vilken go träning! Bara älskar det!
Har även haft ett givande samtal med en person som kan komma att ha stor betydelse för min framtida karriär som pt! Man kan ju hålla tummarna :)

"so i'll try to sleep to keep you in My dream"

Dags att mysa med mina nyduschade troll!

FaLkenberg masakeen mma/bjj klubb

Varit med alla barnen idag och testat på sk brasiliansk jiujitsu.
Första gången den nya klubben i Falkenberg hade öppet för barn mellan 6-9 år. Men alla barn även yngre var välkomna.
Jag som läst idrottsledarskap och hälsa nyligen hade naturligtvis en hel
Del konstruktiv kritik att dela med mig av... Från det till att ha bestämt att jag tillsammans med min vä (en av de som håller i klubben) ska hålla i knattepassen på lördagar mellan 10-11. Vad hände där? Ja jag gör ju iaf något åt det jag lärt mig! En av de lärdomar jag lärt mig under vägens gång är att alltför många barn har tränare som inte lär ut pedagogiskt trots vikten av det! Detta ska jag nu göra till en självklarhet för alla runt min närhet!
Så fram med alla gamla papper och planera inför nästa lördag! :)

There's something in your eyes

... Makes me wanna lose myselfe in your arms

I'll keep you in My dream

Ibland önskar man Att man kunde se andras tankar om en...
Ligger helt nyvaken i sängen och njuter av sista sovmorgonen på en vecka.
Idag kommer mina fantastiska barn och ska förgylla tiden med deras skratt lek och tjafsa lite brÅk ;)
Har tränat två morgnar på skolan i veckan. Inser att man faktiskt inte kan gå in och köra på i 200 det första man gör utan jag måste lyssna På kroppen


.

Imorgon har vi prov i träningslära och jävlar vad ångesten ligger och trycker!!!

Så snurrar du min värld

En blick säger mer än tusen ord, och det kanske är det enda som behövs.
Ord kanske bara är överflödiga... Ja, det löser sig som någon vis en gång sa ;)

På måndag är det jag som åker till skolan kl sju oc tränar innan lektion!
Det om någon bör man ju unna sig! En fit kropp 2013... Blir
Mitt mål!
Nu in i drömmarnas värld :)

sometimes...

i just wanna hit somone
with a chair
in the head

Den texten summerar ungefär ganska exakt vad jag känner för lilla puckot i klassen.

Sjuk idag, skoljogg på tre km som jag hoppade, efter att ha börjat gå och sen ångrat mig.
Ska nu sätta mig och plugga inför kommande provet nästa vecka... Varför känns det som jag är den enda som verkligen inte får in nånting i skallen. Måste hitta ett bättre system så jag lär mig.
Så fort denna sjuklingen blivit frisk är det hårdträning som gäller.
Ska man bli som Madde Vall så gäller det att ligga i!!! ;)
Ska ringa och boka tid för tatuering idag, nu är det dags.två år sen sist och jag är grymt sugen på att pryda min kropp med nya konstverk.

Veckans avvänjning: O´boy

Helgen

Har bestått av husbilssemester med familjen
Barnen skötte sig exemplariskt bra och dom ger mig all kärlek jag behöver!
Världens finaste töser har jag och dom är beviset på att jag faktiskt gör något bra...
Imorgon är det tillbaka till verkligheten och allt vad plugg heter. Knappt två veckor Kvar till provet och jag känner mig mer osäker än nånsin på att fixa detta. 
Tur vi är fler dumjökar som hjälps åt! 
Har kört första "repningen" med Thomas inför... Ja jag vet inte riktigt vad, men visafton är den 10 okt och då ska vi köra en låt tillsammans och jag förbereder lite nervöst inför första framförandet med nyskriven låt. Var ett bra tag sen jag körde eget men kanske på tiden då :) 

Alkoholister är vi allihopa...

Det kan vara grannen mittemot, eller kompisen i parallellklassen, eller varför inte din far?

i mitt fall är det min mamma.

Att jag som 6åring åkte med tomma ryggsäcken till en bekant för att komma hem med en flaska whiskey till mamma, är något jag förträngt.

Jag trodde att vi var som vilken familj som helst, inte trodde jag att grannarna undrade vad som egentligen försegick i vårt hem?

Att mamma kunde sitta packad i sandlådan med min då ettåriga lillasyster är något jag inte minns alls...

Mamma har varit nykter i många år.
Efter pappas död var det en del som var oroliga för att hon skulle falla dit igen.
Men inte jag, jag visste att mamma var stark och vi skulle ju fixa det tillsammans.
För fyra år sen, fick jag veta att hon börjat dricka igen.
Redan då ljöd varningssignalerna, utan att någon lade märke till dom. Jag lade ner hela min själ för att få andra att förstå vad som höll på att hända. Fick ingen respons... Efter två år hade jag lagt ner mer energi på min mamma än på min egen familj och jag började sakta men säkert förlora mig själv på vägen. Att min egen mamma skulle försöka ta sitt liv fanns inte i min vildaste fantasi och mina syskon behövde mig mer än nånsin. Jag måste finnas där för framförallt min lillasyster Som fortfarande bor hemma.  Hur fan ska man som den "starka" storasystern  Kunna gråta ut på någons axel och bara få släppa på allt som man bär på inombords... nu är mamma på behandling, efter fyra års kämpande och fyra år förlorad tid har hon funnit ljuset, och efter att ha hållit inne alla känslor har vi barn nu fått i uppgift att skriva ett brev till mamma hur vi känner och har upplevt denna tiden. Hur får man ner på pränt hur man upplevt och känt det under fyr års tid. Jag vet inte om ja fixar det, fyra år är ganska lång tid att hålla inne känslor...

i valet och kvalet

Som de flesta av mina vänner vet, så opererade jag mig för ett år sedan.

jag gjorde en bukplastik och bröstlyft, under detta året gick jag ner sju kg, och har även tränat.

kilona jag gick ner berodde långt ifrån på träningen, utan snarare på att jag mådde riktigt dåligt pg.a omständigheterna ni kan läsa om i tidigare inlägg.

Eftersom målet med min blogg har blivit att försöka pusha och hjälpa er som vill komma igång så står jag nu lite i valet och kvalet att lägga

samtidigt som upp före och efter bilder.

jag tror att det kan hjälpa många att komma igång, så känns det samtidigt jobbigt att lämna ut sig själv.

MEN det kan vara lite kul att se, så här kommer dom

överst förebilder, och neders efterbilder. förebilderna togs i mars 2011, efterbilderna i mars 2012

tillbaka med kraft

Var ska jag börja...Allt tog sin lilla tid, alla pusselbitar är inte riktigt på sin plats än.Jag rensar fortfarande, bland människor i min omgivning, och jobbiga känslor.Men för varje dag som går så kommer jag ett steg åt rätt riktning, och JA, jag tog rätt beslut.Det visar sig på många sätt.Jag är inte längre lika bitter på andra människor, och jag känner ett slags lugn (ja, för det mesta iaf :) )
Just nu läser jag idrottsledarskap och hälsa på katrinebergs folkhögskola...Jag har ett mål, jag vet på ett ungefär vad jag vill.
Året som gått har varit som en bergochdalbana.
Ångest, dåligt samvete, panik... Hur kan man överge hela sin familj? en fråga som de flesta förmodligen har ställt, bakom min rygg såklart.... ingen vågar ju säga det till mig.Jag har fått veta, vilka som är mina vänner, vilka som stått bakom mig, och försvarat mig när jag inte varit där. Jag vet vilka som är mina vänner, för det var dom som ringde mig, och frågade hur jag mådde, de som inte försökte övertala mig, utan fanns där, utan att man behövde förklara sig.
Peter... killen jag blev ihop med tre månader efter att jag flyttat ifrån barnens pappa.han har visat sig vara den där idealmannen, som man drömt om.Inte bara för att han är så snygg ;)utan också för att han har allt det där jag vill ha, han ger mig trygghet, har världens tålamod, visar varje dag hur mycket han älskar mig. Han står ut med mina menshormoner en gång i månaden ( kanske lite oftare än så ) och det viktigaste, han ger mina barn precis lika mycket kärlek som han ger sin egen son. Den minst själviska människan jag träffat, som gör allt för de han älskar, och åååh, vad jag älskar honom!!!!

Som jag skrev, året som gått har varit en bergochdalbana, men det har gått framåt.
Jag är inte vad som hände mig, utan det jag valde att bli, ett citat som stämmer så väl och som får avsluta dagens blogginlägg